Fick en fråga i kommentarerna...
"Jag önskar verkligen jag vågade mer. Är så orolig för det mesta och rädd att förlora min trygghet..
Känner inte du så?"
Visst är jag också rädd, men jag tror verkligen på att våga och ta konsekvenserna - bra eller mindre bra. Alltid lär man sig något. Hellre det än att ångra sig!
Ett exempel är mitt företag. Det finns inget värre för mig än att inte ha kontroll, att inte veta vad jag kommer att göra nästa vecka. Det känns jätteotryggt i dessa tider, men för mig var det nu eller aldrig. Jag har ju inte så mycket att förlora egentligen.
En annan situation var när min man (då sambo) fick ett riktigt bra jobberbjudande i Stockholm. Det var verkligen superläskigt när han bestämde sig för att ta jobbet (vi har aldrig stått i vägen för varandras drömmar)! Det slutade med att vi var särbos i veckorna under några år, sedan öppnade företaget ett nytt kontor på dagspendlingsavstånd. Detta är nog bland det bästa som hänt oss. Jag fick prova på att leva ensam (flyttade ihop med min man under gymnasiet) och vi har dessutom fått prova på storstadslivet. Idag är vårt förhållande starkare än någonsin!
Saker brukar lösa sig rätt bra i slutänden :)
